we're a perfect match

Snart helg, snart helg, snart helg.. Har nog sagt dessa två ord varannan timme denna vecka. Fredag eftermiddag måste vara en av de bästa stunderna under veckan, då blir orden snart helg verklighet. Och helg it is !

Vaknade för övrigt igår morse av att jag inte kunde sätta ner min fot i marken utan att få paniksmärta, har ingen aning om vad ont som har drabbat mig, men jag fick vara publik under dagen igår..








En trevlig kväll med mina tjejor väntades, hade väl middag el bio i tankarna, men det blev något helt annat. En liten girl-tripp á la spontanious till Västerås blev det. Ng-helg där. Alltid trevligt att ha lite miljöombyte. Och gratis fika det fixade jag å vik till oss. Inte riktigt likt oss. Men det är bra, ett steg i rätt riktning, att våga ta för sig lite mer. Har saknat våra galna stunder, ja å R å V. Det är nått speciellt där ! 


 



In the middle of the night, började vi vår färd tillbaka mot hemstaden. Det blev en intressant åktur med Bebs som förare, en ypperlig sådan. Efter prat å skratt mest hela turen å nattkäk på Statiol kom jag till slut hem för att däcka i min mjuka säng. En BRA fredag var det.











Nu planeras en tur till Sveriges största godisaffär. Rena himmelriket!

Men nu ska jag gå min favoritdag till mötes. :)

Hälften till fyrtio (nästan)

Livet kan då vara bra intensivt ibland, men det gillar jag. Det är bra att ha dagar som är packade till max, då kan man njuta till fullo av dagar då man är ledig.
Igår var jag 'lärare' på dansen, med en uppvärmningsövning. Lite halv-nervöst sådär, på ett bra sätt. Lärorikt. En sak är säker, jag vill inte bli danslärare, inte just nu iaf. Nej tack! Har badat å lekt både igår & idag med mina ledsagarbarn. Kan tala om att för en som inte är van att ha syskon (jag är skyldig) är det väldigt underbart, trot el ej, att få vara en 'syster' för ett tag.





Jag vet att jag måste börja använda mina linser (jag vet, jag vet), jo jag vet det därför att idag hade tydligen Fält Å Niklas fått ögonkontakt med mig på Fyrishov, men ja hade inte sett de ändå, förrän de skrek Theresia i kör. Jo då märkte jag, min hörsel är det inge fel på. Det blir vårens projekt, att börja stoppa i linserna varje morgon.





Dagens insikt; jag vill inte bli äldre! För varför är det så att fram till man fyller 18 år så ser man faktiskt fram emot sin födelsedag, men sen efter det, ja då verkar folk inte lika glada och förväntansfulla inför sin födelsedag längre. Nej, 19 är perfekt. Jag tänker inte fylla år nå mera nu. Inte än på ett tag iaf..





Bye bye bloggi !

ett argsint öga?

Sedär, sitter vid datorn när jag borde vara på balettakademin. Ajaj. Det är en undantagsdag då jag har fått nån inflammation i mitt stackars öga. Ringde för att boka tid, och ibland känns det verkligen som att fel person sitter vid rådgivningen. Jag förklarade mitt dilemma, och hon sa att det kunde ha å göra med att jag ofta är arg? Ursäkta? Jag är den minst arga personen på jorden, typ. Så för en gångs skull sa jag till, bestämt och liiite argt faktiskt, att jag vill ha en tid IDAG tack, och att mitt problem defintivt inte ligger i att jag skulle vara arg på något sätt. För övrigt, varför skulle bara ena ögat drabbas av min vrede isåfall? Märkligt!

kanske beror på att ja e närsynt, men aldrig använder mina linser/glasögon?



På tal om skador & dylikt, så satt vi och diskuterade ett visst fenomen på jazzen i fredags. När man t.ex. har ont någonstans och ska visa det så räcker det liksom inte att peka på det onda stället utan man måste alltid visa vad man gör när det gör ont. Oj, den där meningen lät förvirrande. Vet inte hur jag ska förklara bättre.. Samma sak när någon luktat på något äckligt, och säger lukta på det här, så luktar man ändå. Vi människor är bra konstiga. För jag gissar att jag inte är den enda som fungerar så. Det kanske räknas som nyfikenhet.



Idag ska jag ha en riktigt mysig dag. Förutom doktor-besöket då. Göra en lyx-lunch, som man aldrig hinner med annars. Städa upp rummet. Rensa garderoben. Ha på superhöög, glad musik. Titta på film. Och nu dags för lite tidningsläsning!



Stefan Salmonsson sa otroligt mycket bra igår, men det som fastna hos mig var bara rätt och slätt : Segla med vinden! Det lät mer än härligt, tycker jag.

Reklamen för Tv6

Hittade trailern för Tv6 som jag är med i. Den är verkligen weird! Rätt rörig i min mening. Såg mig inte nån gång först, men sen tog jag på mina glasögon och kunde iaf räkna till tre ögonblick. Första- springer bakom bordet. Andra- ler förälskat mot O'Connor. Tredje- vänder mig om i stolen när nån slags varelse uppenbarar sig. Den är verkligen rörig... minst sagt.






En lördagsmorgon


Älskade lördagsmorgonar. Ingen pipande väckarklocka som rycker upp mig från min sköna sömn. Ingen stress som förmanar en att gå upp innan man somnar om. Somna om, bara tanken på de två orden blir jag alldeles lycklig av. Och för oss frukostälskare blir ju lördagsmorgonar inte särskilt mycket sämre. För en gångs skull behöver man inte kasta i sig frukosten, utan man kan bara sitta där, ta det lugnt (tänker på den fridfulla känslan som förmedlas i Tjuren Ferdinand när han sitter alldeles stilla under sin korkek). Eller som idag, hade inga särskilda planer, vilket kan vara såå skönt ibland, så man kan somna om igen. Jag för min del kröp ner bland mina kuddar, slog upp sidan på en ny bok och tuggade på mina favoriter från godishyllan. Nu passar det sig verkligen att använda det trendiga ordet, vardagslyx.





Istället för att åka på en påkostad sparesa och finna lite ro genom det, finner jag ro genom att vakna upp och känna att jag kan göra precis vad jag känner för. Det var ett inslag på nyheterna igår som handlade just om att folk numera är väldigt stressade. Miljontalskronor läggs tydligen ner varje år på just sömnmediciner och dylikt. Tragiskt. Så många krav och förpliktelser. Folk försöker leva upp till alla krav och förväntningar och inser inte förrän de har gått i väggen att man inte kan leva upp till allting. Är säkert lättare sagt än gjort, men jag tänker verkligen inte göra ett sådant misstag. Det är inte värt det. Folk kanske kommer bli besvikna när man inte lever upp till deras förväntningar men sådant får man ta. Mitt mål för det här året var ju faktiskt just att inte bry mig så mycket om vad alla tycker och tänker. Och i det spåret tänker jag fortsätta.

Jaja, skulle kunna rabbla på om detta i evigheter, men nu är jag hungrig (som vanligt). Time for lunch!

Oförglömliga

Jag bara måste dela med mig av mina favoriter. Det bara kryper i hela kroppen när jag tittar på de, kanske inte är ensam om det? Titta å njut.



Laban? that´s the question


Nyss hemkommen efter en låång dag. Har visst fått en höft som knäcker när jag går. Små läskigt sådär. Det är priset man får betala. Och det gör jag gladeligen:)
Jobbat som ledsagare idag med lilla Josephinen, tittat på hennes fotbollsträning. Eller, fotbollsträning, bollen är mestadels i händerna på barnen. Världens sötaste där, lille Max. Så mysigt att se hur han försöker springa och ta bollen, då det istället blir ett ansträngt vankande åt sidorna. Å aldrig lyckas han ta bollen först heller, stackarn. Han var mer fokuserad på publiken och den snygga tränaren (vilken han i princip hängde på under hela träningen). Måste säga att jag inte kände mig särskilt trygg när jag satt där på bänken i ett rum fullt av okontrollerade barn och bollar som flög kors och tvärs. Blev träffad minst fem gånger åtminstone. Trevligt!


Man är relativt begränsad när man sitter på ett tåg. Men iaf så har mina tågresor fram och tillbaka till Sthlm oftast blivit tanke- och funderingsresor.  Om jag inte har en fantastisk bok med mig förstås. I några dagar har mina tankar kretsat kring detta; Har nyligen fått reda på att en stor audition ska hållas runtom i Europa till Labans dansskola i London och har enorm beslutsångest (oväntat va?). Ska man verkligen våga åka? Det här är en typisk sak som jag har drömt om, hela mitt liv till å med, men när det väl kommer till kritan har jag inte mod nog att ta tag i det. Man kanske bara ska ta sig i kragen och inte tänka så mycket. Bara åka helt enkelt. Men hur gör man det? En spark i baken är nog det jag behöver!





Pålysning
För alla bokälskare, och icke bokälskare; läs Påven Johanna! Det är snarare en befallning än en uppmaning. Maya tipsa mig. Jag slukade den. Kan faktiskt säga att det är en av de bästa jag läst. Det vet jag när jag blir såhär halv knasig efteråt, man tappar liksom greppet om verkligheten. Den är en i sitt slag, det är ett som är säkert.




Dagens visa


apropå tidsplanering

Det hände idag igen. Det händer faktiskt varje dag, och om det inte händer, ja då är det rena rama miraklet. Det som händer är alltså det att jag går ut två minuter EFTER att bussen ska ha gått egentligen. Det märkliga är ju att jag hinner ändå. När det är ca 10 meter kvar till hållplatsen så kommer bussen. Ja, rätt trevligt faktiskt. Finns ju inget tråkigare än att vänta på en, oftast sen, buss i regnigt och kyligt väder. Så, tack Uppsala Lokalbuss för att ni oftast är sena. Annars hade jag nog aldrig kommit till skolan i tid. Dock så borde jag börja planera tiden, liiite bättre kanske. Gå upp två minuter tidigare kanske kan fungera.



Nåja. Jag kan ta nya tag imorgon. Försöka åtminstone. Nej, efter en hårdkörnings-dag med enooorm träningsverk nu så här i efterhand tänkte jag att jag var värd en fridfull kväll. Så, hejhej så länge, för nu bär det av mot Daniel Fälths och co.s sambo-boende. Filmkväll väntas.


enchanting




bokens magiska värld

A recovery-weekend, så kan jag säga om min ypperliga helg (hittils). Efter mötet i fredags (vilket jag inte varit på på evigheter) for jag hem till Maya. Känns som att jag är hemma när jag är där. Märkligt med tanke på att vi inte alls känt varann särskilt länge. Men hur skulle man inte kunna känna sig hemma hos familjen Skagegård?
 Kalle och chokladfabriken å Stardust har nu blivit sedda av mig. Jag gillar!





Har alltid velat ha boken '1001 filmer du måste ha sett innan du dör'. M hade hittat motsvarande '1001 böcker du måste läsa innan du dör'. Så nu är jag glá. Båda står på inköpslistan. Kommer antagligen inte läsa alla böcker, men definitivt så kommer jag ge alla en chans. Älskar att läsa. Film är fantastiskt, men det är bara när du läser som fantasin kan skapa riktig magi. Det är väl ingen som säger nej till att få försvinna in i en annan, oftast äventyrligare värld för ett tag.

Nu väntar duktiga-söndagen. Baka bröd står högst på listan. Det är MYS enligt mig.

Och jag är lycklig, det vet jag när jag har ett konstant pirr i magen.

reklamkändis

Pust å stön. Onda fötter och en hungrig mage
efter en lång dag i Stockholm. Ingen dans dock,
däremot har jag lunchat ljuvliga bagels med en kompis.
En nyfunnen en faktiskt, kompisen alltså. Han blev hittad av
mig under en, trot eller ej, reklaminspelning. 22 december fick jag
göra sådant som jag gillar bäst(nästan). Skådespeleri. Mums!
Så håll utkik på Tv6 efter en rödhårig tjej med svinrygg,
super-duper tajta sextiotalsbyxor och som har en liten
förälskelse i O'Connor i Terminator-serien. Yes, that's me.
En mycket minnesvärd upplevelse vill jag lova. 
   Måste för övrigt säga att barn kan vara rätt så intressanta ibland.
Eller rätt ofta egentligen. När jag satt med min delikata bagel i min hand
så hörde jag plötsligt ett vrålande barn bakom mig. Inget konstigt i det, men jag vänder mig ändock om.
Där står ett litet barn (kunde inte avgöra om det var pojke eller flicka ; är närsynt)
med en stor ballong fastsatt på en pinne och slår en stackars oskyldig, äldre dam i huvudet där hon sitter med sin kaffekopp. Och till råga på allt upprepar barnet högt och tydligt under slagen -"elaka tanten, elaka tanten, elaka tanten...". Fantastiskt roligt, men förödmjukande för den stackars damen. Föräldrar behöver nog uppfostra sina barn liiite bättre kanske. Nåja, jag fick mig ett litet skratt åtminstone.


Från inspelningsdagen

ögongodis

Now; a little bit of this

Operatårtan å jag

 
Man har sina dagar. Idag var MIN dag. Min dag för total lycka. 
Dansen gick som smort och som avrundning fick jag spendera lite tid med min Becka.
Ultimat helt enkelt. Vi färdades i Uppsala,
med början i stan där vi flängde runt ett tag,
 för att sedan säga hej&grattis till Therese Svens.
Så fin som Bebs är så hade hon köpt med sig både mumsig Operatårta, bullar å after-eight.
Det var en trevlig stund. Avslutade gjorde vi i min lilla lägenhet.
Och just nu känner jag ett starkt behov av att läsa.
Känns som att det är ett bättre alternativ att vila mina trötta ögon på en bra bok istället för en datorskärm.
Så, jag tackar för mig och säger Natti natti. :)

 




favorit i repris


var glad och njut




Idag for jag & min fina klasskompis Lovisa ut på
stan i jakt på danskläder (fast främst något ätbart)
efter dagens dansträning. Och idag igen,
har hänt alltför ofta den sista veckan, 
kom vi in på vad man ska göra sen när
den här terminen är avslutad.
Jag är ett stort frågetecken.
Känner att jag inte riktigt kan njuta av nuet,
eftersom jag hela tiden tänker ett halvår framåt.
Inte bra. Problemet är inte att jag inte vet vad jag ska göra,
problemet är att jag inte vet vilken ordning jag skall göra allting i.
Och jo, jag vet att jag överdriver.
Det är ju inget problem någonstans.
Det handlar bara om att välja rätt. Rätt sak i rätt tid.
 Det var ju det där om beslut. Beslut och jag är inte särskilt nära vänner,
som jag nämnt förut om min ganska så otrevliga beslutsångest.
Men det kanske inte är hela världen om man inte
väljer 'rätt' sak först?
Huvudsaken måste väl ändå vara att man GÖR det,
och inte när man gör det. Även fast tajming är viktigt. Nåja.
Jag har en hjälp på vägen.
Blir alldeles varm inombords när jag tänker på att Han följer varje steg jag tar.
Mycket kan gå fel, men hur mycket gör det egentligen?
Nej, nu ska jag se till att njuta av varje
resterande sekund av den här terminen istället.
Det känns som ett bra beslut.

"I was born under unusual circumstances"

Finner inga ord. Musiken till denna film. Den är magisk.


The Curious case of Benjamin Button

Fröken byxlös

Brukar du vara med om det? För mig händer det då och då. Oftast när jag är på väg från Balettakademin och ska ta tåget hem till Uppsala. Folk kollar konstigt. Som att de ser något som inte riktigt passar in i bilden. Okej, ska prata i klartext. Det jag menar är att jag ofta kan uppleva att folk tittar, tittar lite för länge alltså. Och det känns inte särskilt bra. Det är som den klassiska drömmen om att man glömt ta på sig byxorna när man är på väg till skolan. Så känns det. Min hjärna går på högvarv och arbetar febrilt för att försöka komma på om jag glömt ta på mig något, eller om jag kanhända har något i ansiktet? Svårt att avgöra. Men, oftast så ser jag precis ut som vanligt (förutom att ja kanske ser lite dåsig och borta ut efter en lång dans-dag). Så, det måste alltså vara inbillning, eller? Jag kan omöjligt tro att jag är den enda som känner mig uttittad på detta sätt. Nej, det måste vara inbillning. Det är nog det, helt klart.





Nåja, ska mumsa klart på mitt digestivekex för att sedan
 dra iväg och göra stan osäker. Jag skall alltså övningsköra.
Nej då. Inte nej till att övningsköra, men nej till att jag
skulle göra stan osäker.
Jag ÄR en bra förare. Försöker hålla mig positiv
(trots att ja en gång faktiskt nästan kört in i ett träd,
och ner i ett dike när jag tänker efter). Äch,
sånt får man ta med en klackspark.
Det är ju så att man lär sig av sina misstag, eller hur?


Later!

Stå upp



Min mage slog en volt och gåshud det fick jag också. Bojkotta Israel ropades ut av flera hundra människor mitt på centrala gågatan inne i Uppsala idag. Aldrig fått en sådan där krypande känsla i kroppen förut. Det var ärligt talat läskigt. I en veckas tid har det talats och skrivits intensivt om Israel och Palestinierna och allt där emellan, men jag har inte tänkt så mycket på det. Vilket jag verkligen skäms över att säga. Alla stridigheter har hållt på en så pass lång tid så jag noterar liksom inte varje enskild händelse längre. Det är sämst. Jag bryr mig, det gör jag, men jag känner att jag behöver börja bry mig en aning mer så att varje enskild händelse just orsakar en volt i min mage. Så mycket behöver vi alla börja bry oss. Just därför är jag så galet stolt över Maria som alltid, alltid brinner för sådana här frågor. Våga stå upp för Israel, så heter hennes grupp på facebook, som jag tycker att alla borde joina. Det som stör mig mest är medias helt absurda vinkling på stridigheterna. Uttalanden som "Israels fullständigt oacceptabla anfall" (Navi Pillay) och ett dussintal till i denna typ, det är detta som kommer fram. Varje människa som kan tänka själv måste väl förstå att det finns två sidor som anfaller. Om det inte är jag som är blåögd förstås och missat helt att det visst bara är Israel som står för alla stridigheter. Vad händer? Både israeler och palestinier har rätt att leva i trygghet och i fred. Jag tror (om man nu har rätt att tycka om den här frågan nu för tiden) att palestinierna och folk i allmänhet som bara ser på stridigheterna från en sida, bör börja sätta sig in i historien och acceptera att Israel är ett land. Vilket det har varit nu sedan år 1948, eller sedan 1700-t f.Kr. egentligen, men det är det ju inte så många som bryr sig om tydligen. Det är defintivt dags att börja säga ifrån. På riktigt. Jag vill göra något. Nu. Jag menar, vad händer om ingen säger ifrån? Det vill jag inte ens tänka på.





adorable

 Victoria Halvardsson,



















Trodde inte det var möjligt att sakna någon så här mycket, men där hade jag fel.

Book of love


But I
I love it when you sing to me
And you
You can sing me anything
the book of love is long and boring
And written very long ago
It's full of flowers and heart-shaped boxes
And things we're all too young to know
But I
I love it when you give me things
And you
You ought to give me wedding rings
And I
I love it when you give me things
And you
You ought to give me wedding rings

Peter Gabriel, Book of love

popcorn & uppdateringsprat

När man är sådär härligt utmattad efter dansen finns det faktiskt
inget bättre än en filmkväll med för mycket poopcorn.
En sån dag blev det idag. En Tess&Mary dag helt enkelt. Laddade för att plöja oss igenom ett antal filmer, och poppa lika mycket popcorn, jo det var vi. Men sen nån gång i början av första filmen avbröts vi av ett telefonsamtal som ledde vidare till en lååång paus med en massa uppdaterings-prat. Välbehövligt. Så, plötsligt blev klockan så mycket så vi bara hann se klart slutet av filmen (Hancock) innan det var dags att börja avrunda den förträffliga kvällen (Detta pga min alltför-tidiga uppstigning på morgonen). Vi är rätt bra på att prata vi två.



Har tänkt på det rätt mycket den sista tiden, vad man vore utan sina vänner. Man vore nog inte så mycket. Inte jag åtminstone. Jag är så galet tacksam över att just jag har blivit så lyckligt lottad med så underbara vänner. Väääldigt tacksam. När man har sina dagar, å man kanske inte är världens energi å glädje-knippe till vän, så finns de ändå där. Hur bra är inte det på en skala? Jag måste vara världens tursammaste människa!






Nu minsann blir det till att planera eventuell resa i vår. Wonder-ful.
 Dock kommer mina ögon strax stängas för dagen,
så innan dess vill jag hinna med att läsa i min favoritbok just nu.
Twilight. Är nog inte helt ensam om den saken. 






Godnatt!

klara färdiga gå

Då var det dags igen. Slut på sovmornar och allmänt slappt leverne.
Nu blir det istället till att gå upp o5.3o vaaaarje morgon.
Andra terminen på Balettakademin i Stockholm drar igång.
JIPPI! Dansa varje dag, det kallar jag att leva lyxliv.
Balett, modernt och jazz. Me like. Bara att få springa runt i ett stort hus med massa dans-salar och dansare är ljuvligt. Å sen att klassen min är underbar gör inte saken så mycket sämre.



Från julföreställningarna.
(Och nej, bara för att det heter Balettakademin så dansar vi inte endast balett;) )

räddning inom räckhåll?


Okej. Så här är det.
För det första så lider jag av beslutsångest.
Stor beslutsångest. 
Ja, när det gäller allt i princip,
allt som innefattar beslut helt enkelt, från godissort till livsavgörande beslut. 
Någon som vet hur man blir frisk?
Börjar bli lite små-jobbigt nu.
Särskilt när jag inte ens kan välja vilken tablettask jag ska köpa.
Låter säkert överdrivet,
men det är definitivt en mycket allvarlig typ av beslutsångest.
Mina närmsta kan bekräfta det.
För det andra så lider jag av uteslutet lokalsinne.
Har alltid varit medveten om det,
men fick det bekräftat till fullo igår då jag skulle förbi Noomi.
Har varit där runt tre gånger, men kom ju såklart inte ihåg vägen alls.
Så, jag ringde,
och hon förklarade mycket enkelt hur jag skulle ta mig från min ståendes position till hennes hus.
Men, nej nej, jag väljer så klart att gå åt ett helt annat håll istället.
Och att jag i princip är blind hjälper inte saken direkt.
Det utformade sig i princip på samma sätt när jag skulle besöka Charlotte å Isak igår-kväll.
(OBS, de såg mig hela tiden på ett 50 m avstånd, hur kan det då vara möjligt för mig att missa de?)
Nåja, jag ska detta året bli bättre o snabbare på att fatta beslut.
Och angående lokalsinnet, jag kanske helt enkelt ska börja på orientering?


Ghost & The hours




Fem tjejer. Fem tjejer med helt olika viljor. 20 filmer att välja bland, och ingen vill se samma, så började lördagskvällen. Efter lottning och nedröstningar blev till slut Ghost och The Hours framröstade. Och, tro det eller ej, alla var eniga och nöjda. Två mycket tankvärda och speciella filmer. The Hours var ändå den som fångade mig sådär som bara vissa filmer kan göra. Tre kvinnor från tre olika tider, som hade något gemensamt. Nicole Kidman spelar en av kvinnorna, och jag säger bara WOW, hon är verkligen en enastående skådis. Se den!






Det som gjorde min lycka fulländad var ändå att Mary dök upp.
Åh, vad du har varit saknad.
Du gör mitt liv mycket, mycket bättre uppriktigt sagt.


Bästa året någonsin?
Jovisst, så säger man ju varje år, och så klart
man hoppas på det. Men, i år, känns det faktiskt helt annorlunda när jag uttalar de orden. Remi sa idag på mötet att det här året kommer att bli det bästa hittils, sådär i förbifarten bara, men jag tror verkligen att det kommer att bli det. Det bästa hittils. Det blir vad man gör det till, right?

Nej, nu får det räcka. Min mage börjar bli våldsam. Är alltför hungrig.
Ikväll blir det middag med las chicas för vårat födelsedagsbarn Becka.



Trevlig söndag!

Beckas B-day.

Idag är det inte vilken dag som helst, nej för idag, dagen till ära är det Rebecka Svens 20:e födelsedag!



GRATTIS GRATTIS GRATTIS min stjärna.
Värdesätter dig så högt. Beundrar dig på många sätt. Tack för alla råd. Tack för alla gånger du hjälpt mig ur mina många tekniska svackor. Tack för att du får mig att skratta. Du tillför så otroligt mycket. På alla sätt. Och sen din utsida, ja, den är ju lika fantastisk som din insida. Det har nog ingen seende människa undgått. Det finns sååå mycket jag skulle kunna säga till dig. Det viktigaste att påpeka är ändock från min sida, ett stort tack för att du alltid funnits där. Du har ju verkligen gjort det! Vill återgälda det med att jag också alltid kommer försöka, till mitt yttersta, att finnas där för dig. En bild säger som sagt mer än tusen ord, så här kommer en radda med bilder som påminner om några roliga stunder vi haft med varann. CONGRATS hun ! You know I love you



utsökt dans!

Vinter-mys i Alunda

Pest&Pina i Hultsfred

Turky-burky-trip 07 (not our finest moment)

to the movies.


Idag blev det bio på jobbet (är ledsagare). Lasse Majas detektivbyrå.
Jobbigt ord det där att säga har jag märkt, detektiv alltså.
Lämnade uppriktigt sagt inga större avtryck hos mig (!), men visst var det mys.
Bio säger jag i första taget inte nej till..
å sen med dagens sällskap till så blir allt oftast lite roligare.
Alltid förfriskande med någon som vågar skrika och skratta när helst den känner för det.

Nu, dags för mat och scrap-book fix.
Inför kvällen ser jag fram emot lite Ladies Night. That´s me.

the secret of getting ahead is getting started


Happy New Year!

.. Gott nytt år gott folk! Och med en ny blogg dagen till ära, så kan det ju inte bli mycket bättre. 
Ett minst sagt trevligt nyårsfirande blev det för min del.
Med stort engagemang från Noomis, Esters, Mayas och Beckas sida så blev det en lyckad inledning på det nya året hemma hos Ester.
Minst sagt mumsig mat, i alla dess former, kryddigt tilltugg och god dricka och viktigast av allt,
i sällskap med mina närmaste så känner jag mig ûbernööööjd med kvällen (natten).



Efter pladder, mys å lekar blev det insomning hos min kära Maaaja vid sjusnåret (observera: på morgonen). Vi vakna i princip samtidigt av, inte ljuset, utan snarare av att det var mörkt. Pust, klockan hade hunnit bli 15.30! Inte min style att låta dagen försvinna så. Nåja, det händer inte varje dag.



Några nyårslöften blev det inte för min del, eftersom jag ändå aldrig lyckas hålla de i längre än en vecka. Däremot har jag satt upp lite mål. Vill sträva efter att våga vara precis så som jag är, i alla situationer. Helt enkelt sluta bry mig så mycket om vad folk tycker och tänker. Mottot är; BE FREE!

Än en gång, vill jag önska ett gott och lyckligt nytt år. Passa på att göra sådant som du inte riktigt vågade göra år 2008.





typ världens sötaste
världens sötaste S



... Å tack mina fina sötnöter för att jag fick fira in det nya året med er!

RSS 2.0