ett argsint öga?
På tal om skador & dylikt, så satt vi och diskuterade ett visst fenomen på jazzen i fredags. När man t.ex. har ont någonstans och ska visa det så räcker det liksom inte att peka på det onda stället utan man måste alltid visa vad man gör när det gör ont. Oj, den där meningen lät förvirrande. Vet inte hur jag ska förklara bättre.. Samma sak när någon luktat på något äckligt, och säger lukta på det här, så luktar man ändå. Vi människor är bra konstiga. För jag gissar att jag inte är den enda som fungerar så. Det kanske räknas som nyfikenhet.
Idag ska jag ha en riktigt mysig dag. Förutom doktor-besöket då. Göra en lyx-lunch, som man aldrig hinner med annars. Städa upp rummet. Rensa garderoben. Ha på superhöög, glad musik. Titta på film. Och nu dags för lite tidningsläsning!
"MEIN KAMPF MOT ISRAEL"
Idag skänks mina tankar åt det judiska folket som för bara några tiår sedan blev offer för en grym idèologi med Adolf hitler i täten.
Människors likavärde upphörde att existera och kvar stod tyska läkare som jämförde judar med hundar i ett uppriktigt försök på att försvara sina omänskliga förskningsprojekt.
Idag gråter jag med de 6 miljoner judar som förintades som följd av antisemitismen, nazismen och ett rådande judehat. Tårarna triller lite extra just därför att judehatet aldrig upphört existera, utan lever i bästa välmående den dag idag.
Att kyrkor etc. valt att fega ur och därmed låta bli minnas dom oskyldiga som alla numera överivrrigt kämpar för inutidens "Mein kampf Mot Israel", är horribelt och förtjäner ingen respekt överhuvudtaget.
Maria Vethe
